Första advent i förlagsmammans hus

En intensiv förlagsvecka har gått, präglad inte så mycket av redaktionell flit, som av adventsläsningstips, julerbjudanden och fakturaskrivning. Att jobba lite extra på lördagen var dock uteslutet. Det krävs ju en insats här hemma för att adventsfriden skall kunna sänka sig. Lördagen före första söndagen i Advent håller ställningarna som höstens största fönsterputsardag. På vår gata var vi flera som var ute och förenade nytta med nöje, dvs fångade de bleka novembersolstrålarna samtidigt som vi lät fönsterskrapan gå. Och fint blev det.

Barnen åkte i väg med farmor på julbasar och jag kunde inte låta bli att fläta små apgungor i lillflickans hår och fästa vita rosetter i. När jag var liten var församlingens julbasar nästan lika emotsedd som självaste julafton. Med dirndl, lackskor, finkappa och flätat hår kastade jag mig in i denna virvel av nöjen. Knäckäpplen, tecknat på superåtta-film, leksakslotteri och glada människor överallt ... Och dessutom var föräldrarna generösa som aldrig annars på året. Till och med om man gjorde av med sin hundralapp, kunde man få mer. "Det går ju till Kyrkan ..."




Om gårdagen präglades av febril aktivitet, försöker vi ta det lite lugnare idag. Barnen och jag inledde adventsmorgonen med att läsa ett kapitel i vår adventsbok "Löftesträdet", köpt för en billig penning på libris.se. En ramberättelse med 24 berättelser ur bibeln, som skildrar Guds frälsningsplan. Lite senare ska vi åka till Kyrkan, och sedan väntar söndagmiddag i goda vänners lag. Som skönt är, står grytan redan och puttrar på spisen ...

Adventstid i trygghetsnarkomanernas land

Det är med svininfluensan ... går det inte lite väl långt? Barnens förskola har några trevliga traditioner i december. Dels den traditionella luciamorgonen och dels pysseldagen då föräldrar och barn gör julpynt tillsammans. Men detta svininfluensans år ställs allt på ända. Luciafirandet skall äga rum utomhus ... och pysslet blir inställt. Det känns tråkigt och lite onödigt.

Ska vi verkligen låta denna irrationell rädsla styra ett hel land? I mitt praktiska huvud går nu tankarna runt. Vad ska barnen ha på sig för att både vara Luciafina och varma? Hur ska jag få med min lättfrusna man? Och hur ska jag kunna ordna med lika fint pyssel som barnens fröknar brukar ordna med. Där kommer jag att gå bet ...

Själv tänker jag inte undvika trevliga sammankomster i trånga rum. På söndag ska vi ha en riktigt trevlig första advents-middag. Och det ska vara knökfullt kring bordet!

Lördagmorgon i november och en gryende pluralism

Lördagsmorgon. Jag håller på med allt och inget. Diskar morgondisken, viker tvätt, funderar på kvällens middag och suckar över mina stökiga köksskåp som jag velat ta tag i den senaste månaden. Barnen far omkring och leker febrilt. De har hunnit med sex omgångar av födelsedagsfirande, där de turas om att ligga i sängen och vänta på uppvaktning. Varje gång får jag hjälpa dem att slå nytt band om presentlådan. Dessutom tycker storebror att lillasyster borde variera sig och inte sjunga Ja, må han leva hela tiden utan även En lyckönskan varm. "Mamma, du får lära henne!" Det är inte utan att jag tycker att det är svårt att hålla tråden i mina egna bestyr. Kanske inte så konstigt trots allt, att köksskåpen ser ut som de gör ...

I bakgrunden står P1 på. Jag är en riktig pratradio-junkie. Jag stryker till Godmorgon världen, lagar gärna mat till Studio 1, och tycker att Spanarna är utmärkt helgunderhållning. Och idag är favoriten Johan Hakelius med ... Och mycket riktigt, han blir den som piggar upp mig denna gråa novemberdag. Min sedvanlig esprit ger han åsiktsetablissemanget en välpolerad känga. De kristnas reaktioner mot den nya ateismen får bli ett exempel på att den svenska absolutismen håller på att ge vika för en ny pluralism. Jonas Hallberg sätter nästan i halsen när Hakelius först försvarar de kvarvarande fideikommisserna och sedan till råga på allt ställer sig på "fel" sida i den Franska revolutionen ... Hur kul som helst!

Jag kan inte låta bli att hoppas att han blivit inspirerad av vår bok "Svar på den nya ateismen". Den passade vi på att överlämna när han signerade "Döda vita män" på bokmässan.

Julkrubbor - höjdare och bottennapp

Fick ett anti-tips om julkrubban här ovan. Kanske för att vi har en ansenlig mängd julkrubbor härhemma om jularna, och varje år blir det något tillskott. I somras köpte jag en krubba i Budapest som var gjord av nötskal och av några vänner fick vi en schweizisk krubba i form av en porslinsljuslykta. I jul ska jag fota våra dyrgripar och bjuda på en krubbparad!

För föräldrar som vill ha en oöm krubba som barnen kan fingra på kan jag tipsa om Schleichs variant (ni vet de som gör fina plastdjur). Den är oförstörbar och ändå fin. Jesusbarnet ligger lös i krubban. Ett måste om man vill gömma undan huvudpersonen till den stora dagen!

Eldig hjältesaga och äktenskaplig inspiration

Jag håller alltid utkik efter filmer med brandmanstema, eftersom min man är barnsligt förtjust i eldiga hjältesagor. De jag har hittat har inte alltid hållit hög klass, men jag ser dem av lojalitet och för att det är trevligt att sitta i soffan tillsammans. I kväll såg vi Fireproof, och den var på många sätt som ett par andra vi sett: mycket eld och rätt så stolpigt skådespeleri.

Men den visade sig vara något annat också: ett starkt vittnesbörd om att kärlek inte främst handlar om tillfälliga känslor utan om att vilja den andre väl och att omsätta det i praktiken. Den kändes lite som en instruktionsfilm baserad på Kärlekens fem språk av Gary Chapman, en bok som jag för övrigt verkligen kan rekommendera.

Så om man kan överleva stelt skådespeleri, supersmörig musik och en mycket känslosam frikyrkoreligiositet (och det säger jag utan udd, det är helt enkelt inte min grej) så kan den faktiskt ge lite inspiration till äktenskapet. Faktum är att filmens hemsida erbjuder en nedladdningsbar studiecirkel i att förbättra äktenskapet. Hur kul som helst! Och förväntar man sig en slags inspirationsfilm snarare än en väloljad Hollywood-produktion så håller filmen hög kvalitet. Och så får man några hjältemodiga brandmansinsatser på köpet ...

Bra brandmansfilm: Frequency
Dålig dito: Firestorm

Tips om bra film med brandmanstema emottages tacksamt i kommentarsfältet. Det är receptet på en lyckad kväll härhemma!

Avdop och tabula rasa-uppfostran

För två veckor sedan var jag på bokmässan. Jag gick förbi Humanisternas monter ett par gånger och noterade till min förvåning att de erbjöd en "avdöpnings-cermoni. Väldigt provocerande om än verkningslöst. Guds sigill lär knappast ett gäng arga ateist-anhängare kunna avlägsna. Och idag läser jag ett debattinlägg från Humanisternas Lars Karlsson i Dagen. Han ondgör sig där över att man genom barndopet inte respekterar barnets rätt att själv välja livsåskådning från början. Sancta simplicitas! Förespråkar han en slags tabula rasa-uppfostran där inga som helst värderingar skall föras över på barnen? Inga seder, inga traditioner? Allt det som föräldrarna finner gott, rätt och riktigt ska de placera i ett kuvert "att öppnas på 18-årsdagen". En helt omöjlig inställning och dessutom helt utan förankring i verkligheten.

Hursomhelst så lämnade maken över ett ex av vår senaste bok till ateism-predikanterna. Det skulle vara roligt att veta om någon läser den.

Cyberambitioner

Nätet erbjuder en ocean av smarta kommunikationsmöjligheter, något som förstås bör utnyttjas när läsare skall hittas till en rätt så smal utgivning. Hemsida, blogg, facebookgrupp, twitter, adwordsannonser ... You name it! Jag skulle vilja behärska alla dessa kommunikationsvägar och dessutom koppla ihop dem på ett effektivt sätt ... men blir så trött. Barnen får feber, äpplena från det sena trädet måste tas om hand, revisorn skall ha papper ... och alla de där cyberambitionerna far all världens väg.

Och ändå när jag en dröm om att blogga intressant varje dag om våra böcker och annat. Och jag tar mig till och med i kragen och startar en Facebookgrupp för förlagsfans. Steg två är förstås att fylla den med innehåll ...

Femåriga sonen använder Skype obehindrat och skickade igår en egenkomponerad radiojingel till en av våra vänner. Kanske han kan hjälpa sina föräldrar med de moderna kommunikationskanalerna? Det är nog så det måste bli.