Böcker och stök i förlagsmammans kök

Första advent i förlagsmammans hus

2009-11-29T08:45:00.007+01:00

En intensiv förlagsvecka har gått, präglad inte så mycket av redaktionell flit, som av adventsläsningstips, julerbjudanden och fakturaskrivning. Att jobba lite extra på lördagen var dock uteslutet. Det krävs ju en insats här hemma för att adventsfriden skall kunna sänka sig. Lördagen före första söndagen i Advent håller ställningarna som höstens största fönsterputsardag. På vår gata var vi flera som var ute och förenade nytta med nöje, dvs fångade de bleka novembersolstrålarna samtidigt som vi lät fönsterskrapan gå. Och fint blev det.

Barnen åkte i väg med farmor på julbasar och jag kunde inte låta bli att fläta små apgungor i lillflickans hår och fästa vita rosetter i. När jag var liten var församlingens julbasar nästan lika emotsedd som självaste julafton. Med dirndl, lackskor, finkappa och flätat hår kastade jag mig in i denna virvel av nöjen. Knäckäpplen, tecknat på superåtta-film, leksakslotteri och glada människor överallt ... Och dessutom var föräldrarna generösa som aldrig annars på året. Till och med om man gjorde av med sin hundralapp, kunde man få mer. "Det går ju till Kyrkan ..."

Om gårdagen präglades av febril aktivitet, försöker vi ta det lite lugnare idag. Barnen och jag inledde adventsmorgonen med att läsa ett kapitel i vår adventsbok "Löftesträdet", köpt för en billig penning på libris.se. En ramberättelse med 24 berättelser ur bibeln, som skildrar Guds frälsningsplan. Lite senare ska vi åka till Kyrkan, och sedan väntar söndagmiddag i goda vänners lag. Som skönt är, står grytan redan och puttrar på spisen ...

Adventstid i trygghetsnarkomanernas land

2009-11-26T09:41:00.004+01:00

Det är med svininfluensan ... går det inte lite väl långt? Barnens förskola har några trevliga traditioner i december. Dels den traditionella luciamorgonen och dels pysseldagen då föräldrar och barn gör julpynt tillsammans. Men detta svininfluensans år ställs allt på ända. Luciafirandet skall äga rum utomhus ... och pysslet blir inställt. Det känns tråkigt och lite onödigt.

Ska vi verkligen låta denna irrationell rädsla styra ett hel land? I mitt praktiska huvud går nu tankarna runt. Vad ska barnen ha på sig för att både vara Luciafina och varma? Hur ska jag få med min lättfrusna man? Och hur ska jag kunna ordna med lika fint pyssel som barnens fröknar brukar ordna med. Där kommer jag att gå bet ...

Själv tänker jag inte undvika trevliga sammankomster i trånga rum. På söndag ska vi ha en riktigt trevlig första advents-middag. Och det ska vara knökfullt kring bordet!

Lördagmorgon i november och en gryende pluralism

2009-11-14T11:20:00.008+01:00

Lördagsmorgon. Jag håller på med allt och inget. Diskar morgondisken, viker tvätt, funderar på kvällens middag och suckar över mina stökiga köksskåp som jag velat ta tag i den senaste månaden. Barnen far omkring och leker febrilt. De har hunnit med sex omgångar av födelsedagsfirande, där de turas om att ligga i sängen och vänta på uppvaktning. Varje gång får jag hjälpa dem att slå nytt band om presentlådan. Dessutom tycker storebror att lillasyster borde variera sig och inte sjunga Ja, må han leva hela tiden utan även En lyckönskan varm. "Mamma, du får lära henne!" Det är inte utan att jag tycker att det är svårt att hålla tråden i mina egna bestyr. Kanske inte så konstigt trots allt, att köksskåpen ser ut som de gör ...

I bakgrunden står P1 på. Jag är en riktig pratradio-junkie. Jag stryker till Godmorgon världen, lagar gärna mat till Studio 1, och tycker att Spanarna är utmärkt helgunderhållning. Och idag är favoriten Johan Hakelius med ... Och mycket riktigt, han blir den som piggar upp mig denna gråa novemberdag. Min sedvanlig esprit ger han åsiktsetablissemanget en välpolerad känga. De kristnas reaktioner mot den nya ateismen får bli ett exempel på att den svenska absolutismen håller på att ge vika för en ny pluralism. Jonas Hallberg sätter nästan i halsen när Hakelius först försvarar de kvarvarande fideikommisserna och sedan till råga på allt ställer sig på "fel" sida i den Franska revolutionen ... Hur kul som helst!

Jag kan inte låta bli att hoppas att han blivit inspirerad av vår bok "Svar på den nya ateismen". Den passade vi på att överlämna när han signerade "Döda vita män" på bokmässan.

Julkrubbor - höjdare och bottennapp

2009-10-21T21:45:00.004+02:00

Fick ett anti-tips om julkrubban här ovan. Kanske för att vi har en ansenlig mängd julkrubbor härhemma om jularna, och varje år blir det något tillskott. I somras köpte jag en krubba i Budapest som var gjord av nötskal och av några vänner fick vi en schweizisk krubba i form av en porslinsljuslykta. I jul ska jag fota våra dyrgripar och bjuda på en krubbparad!

För föräldrar som vill ha en oöm krubba som barnen kan fingra på kan jag tipsa om Schleichs variant (ni vet de som gör fina plastdjur). Den är oförstörbar och ändå fin. Jesusbarnet ligger lös i krubban. Ett måste om man vill gömma undan huvudpersonen till den stora dagen!

Eldig hjältesaga och äktenskaplig inspiration

2009-10-08T22:20:00.006+02:00

Jag håller alltid utkik efter filmer med brandmanstema, eftersom min man är barnsligt förtjust i eldiga hjältesagor. De jag har hittat har inte alltid hållit hög klass, men jag ser dem av lojalitet och för att det är trevligt att sitta i soffan tillsammans. I kväll såg vi Fireproof, och den var på många sätt som ett par andra vi sett: mycket eld och rätt så stolpigt skådespeleri.

Men den visade sig vara något annat också: ett starkt vittnesbörd om att kärlek inte främst handlar om tillfälliga känslor utan om att vilja den andre väl och att omsätta det i praktiken. Den kändes lite som en instruktionsfilm baserad på Kärlekens fem språk av Gary Chapman, en bok som jag för övrigt verkligen kan rekommendera.

Så om man kan överleva stelt skådespeleri, supersmörig musik och en mycket känslosam frikyrkoreligiositet (och det säger jag utan udd, det är helt enkelt inte min grej) så kan den faktiskt ge lite inspiration till äktenskapet. Faktum är att filmens hemsida erbjuder en nedladdningsbar studiecirkel i att förbättra äktenskapet. Hur kul som helst! Och förväntar man sig en slags inspirationsfilm snarare än en väloljad Hollywood-produktion så håller filmen hög kvalitet. Och så får man några hjältemodiga brandmansinsatser på köpet ...

Bra brandmansfilm: Frequency
Dålig dito: Firestorm

Tips om bra film med brandmanstema emottages tacksamt i kommentarsfältet. Det är receptet på en lyckad kväll härhemma!

Avdop och tabula rasa-uppfostran

2009-10-06T21:24:00.008+02:00

För två veckor sedan var jag på bokmässan. Jag gick förbi Humanisternas monter ett par gånger och noterade till min förvåning att de erbjöd en "avdöpnings-cermoni. Väldigt provocerande om än verkningslöst. Guds sigill lär knappast ett gäng arga ateist-anhängare kunna avlägsna. Och idag läser jag ett debattinlägg från Humanisternas Lars Karlsson i Dagen. Han ondgör sig där över att man genom barndopet inte respekterar barnets rätt att själv välja livsåskådning från början. Sancta simplicitas! Förespråkar han en slags tabula rasa-uppfostran där inga som helst värderingar skall föras över på barnen? Inga seder, inga traditioner? Allt det som föräldrarna finner gott, rätt och riktigt ska de placera i ett kuvert "att öppnas på 18-årsdagen". En helt omöjlig inställning och dessutom helt utan förankring i verkligheten.

Hursomhelst så lämnade maken över ett ex av vår senaste bok till ateism-predikanterna. Det skulle vara roligt att veta om någon läser den.

Cyberambitioner

2009-10-06T20:45:00.011+02:00

Nätet erbjuder en ocean av smarta kommunikationsmöjligheter, något som förstås bör utnyttjas när läsare skall hittas till en rätt så smal utgivning. Hemsida, blogg, facebookgrupp, twitter, adwordsannonser ... You name it! Jag skulle vilja behärska alla dessa kommunikationsvägar och dessutom koppla ihop dem på ett effektivt sätt ... men blir så trött. Barnen får feber, äpplena från det sena trädet måste tas om hand, revisorn skall ha papper ... och alla de där cyberambitionerna far all världens väg.

Och ändå när jag en dröm om att blogga intressant varje dag om våra böcker och annat. Och jag tar mig till och med i kragen och startar en Facebookgrupp för förlagsfans. Steg två är förstås att fylla den med innehåll ...

Femåriga sonen använder Skype obehindrat och skickade igår en egenkomponerad radiojingel till en av våra vänner. Kanske han kan hjälpa sina föräldrar med de moderna kommunikationskanalerna? Det är nog så det måste bli.

Fredagkvällen som gick upp i rök

2009-10-02T20:15:00.006+02:00

På väg hemåt vid åttatiden gick (brand)mannens larm. För första gången får jag följa med i utryckningsfart till brandstationen. Mannen kastar sig ur bilen och jag får köra hem på egen hand. Fredagkvällen på tu man hand framför brasan med vin och getost går upp i rök (förlåt, jag var bara tvungen).

Så nu är jag tillfällig brandänka. Och dessutom sover sonen hos farmor. Jag låter lillflickan stanna uppe en timme extra. Hon sitter och sjunger och småpratar. Hon har ett förslag: "ska åka till hamburgerrestaurangen? ..." Utan att jag märkt det har hon blivit riktigt stor och är ett gott sällskap. Vi kan ju faktiskt har mor/dotter-kväll istället ...

Herr Tumnus och Lucy

2009-10-02T15:51:00.007+02:00

Sonen har feber idag och vi håller oss inomhus. Resultatet blir att barnen härjar rätt så friskt. Men så blir det plötsligt lugnt. Gullungarna (ja, vägen från små monster till änglabarn är ibland mycket kort) fantiserar att de är Lucy och Herr Tumnus i Narnia. En fridsam lek som föräldrarna älskar. Arm i arm promenerar de runt i Narnias snötungda skogar. Vid den öppna spisen dukar de sitt tebord. De bjuds på kyckling och tårta. Till det dricks det rikliga mängder te med mycket mjölk och socker. "Mamma, kom! Titta vad mysigt vi har gjort det!."
Jag inspireras. Till eftermiddagsfika avnjuts dansk Brunsvigerkaka. Vi sitter framför brasan.

Aktivitetesrekord ...

2009-09-17T14:11:00.007+02:00

... på den här bloggen idag. Från inget inlägg på månader till tre på ett dygn. Men jag såg ett blogginlägg som jag tyckte var besläktat med mina rader från tidigare idag. Så jag länkar till ännu en Illasinnad/korkad fantatiker (ironi, om det undgår någon). Tack Clara, för en intelligent och uppfriskande blogg!

Gud finns ändå - några rader om en ny bok

2009-09-17T10:33:00.010+02:00

Säkert lade ni märke till Humanisternas kampanj i våras: Gud finns nog inte. De har förstås sin fulla rätt att uttrycka sina åsikter. Men jag blev lite förvånad över den ton de använde. Deras webbtest där man kunde mäta sin "religiositet" var faktiskt hårresande fördomsfull. Antingen var man en fri och intelligent människa obefläckad av religiösa vanföreställningar eller så var man en korkad/illasinnad religiös fanatiker. Ni kan säkert räkna ut vilken kategori undertecknad hamnade i!

Den ateistiska väckelserörelse Humanisterna företräder har Richard Dawkins som internationell förgrundsgestalt. Och när vi såg att en författare vi tidigare givit ut, Scott Hahn, gått i närkamp med Dawkins argument tillsammans med Benjamin Wiker tog vi chansen att ge ett bidrag till den svenska debatten. Så här är den nu i Håkan Hammaréns översättning: Svar på den nya ateismen - nedmontering av Dawkins argument mot Gud Läs den! Den är är ett intelligent och frimodigt försvar av den kristna världsbilden!

Och så en liten reflektion som min då knappt fyraårige son gjorde när han hade funderat en stund över att kommunister inte tror på Gud. "Det gör inget att kommunisterna inte tror på Gud, han finns ändå!" Ett inlägg för den objektiva sanningens realitet!

Stor lastbil - litet lager

2009-09-16T21:37:00.004+02:00

Det ringde på dörren idag vid halvfem-tiden. Jag satt på kontoret på övervåningen och maken stod i badrummet och sköljde av en gallskrikande, nedkletad treåring. Utanför stod en litauisk lastbilschaffis - den nya boken hade anlänt två dagar för tidigt! Lastbilen var lång (Maken som just tagit c-körkort gissade på 18 meter) och gick inte att backa in på vår gata. Den hade heller ingen nedsänkbar lastbrygga (kallas det så?) och ingen truck. De hade väl räknat med ett ordentlig lager, utrustad med rätt saker ... Inte ett till taket fullproppat villaförråd. Vi fick lasta ner låda för låda med bilen stående mitt i gatan men det gick ju också bra. Chaffisen hade inte bråttom och barnen försåg honom med nybakade havrekakor.

Så nu är den här, höstens första bok. Jag får berätta mer om den i morgon, för nu vill maken umgås ...

Mycket stök i förlagsmammans kök

2009-09-11T20:52:00.005+02:00

I en dryg vecka har jag varit sjuk och barnen har inte sett mycket av mig. Första dagen på benen åker mannen för att hämta de två små på förskolan. Dörren smälls upp. Lillflickan rusar in: "Maaaammmaaaa! Jag vill ha chokladpudding med vispgrädde! Kan du göra det?" Efter kommer min femårige son: "Vad har du bakat till fikat mamma? "

Jag inser att jag har lite att ta igen, och känner dessutom själv för att dra igång en mindre matindustri i köket. God och rejäl mat. Hembakt bröd och något gott till eftermiddagsfikat ... Alla äpplen som behöver tas om hand. Äpplemos, äppelchutney, äppelsaft, äppelmarmelad? ... Men jag får hejda mig. På mitt skrivbord har jag ju också drivor av ogjorda arbetsuppgifter ...

Under veckan stålsätter jag mig vid skrivbordet de timmar barnen är borta. Papper till revisorn, översättningen jag jobbar med, fakturor som skall skrivas, manus att ge respons på, omslaget till den nya boken om Jungfru Maria ... Men när barnen kommer hem går jag ut i köket. En morotskaka hade varit gott, med färskost-topping. Också behöver ju mannen också muntras upp efter en rad nödmiddagar. Efterrätt är de ju också värda. Det får bli chokladpudding, gjord från grunden. Och några burkar marmelad.

Så här i slutet av veckan kan jag konstatera att jag återtagit min plats i köket och att tvättberget är under kontroll. Smutsigt och stökigt är det, men som tur var är min man en hejare på att hantera mopp och dammsugare. Utan honom hade jag aldrig kunnat vara en sådan bullmamma!

Förlagsmamman avlägger rapport

2009-05-18T21:36:00.004+02:00

Tja det var ett tag sedan denna blogg uppdaterades. Vilken tråd skall man börja nysta i? Kanske några ögonblicksbilder från förlagsfamiljen:

Mannen har nuförtiden sina tankar engagerade i andra ting än böcker. Häromdagen väcktes jag av att han i drömmen skrek "Alarm!" Han tar alla chanser att springa en runda, göra armhävningar och andra styrkeövningar jag inte vet namnet på. Allt detta eftersom han inom kort ska börja arbeta som deltidsbrandman. Idag hade de övning nere vid havet: strandräddning. Här trodde man att man var gift med en världsfrånvänd filosoftyp ... och så får man plötsligt sitta och lyssna på rapporter från klätterövningar och kemdykningar. Livet slutar aldrig att fascinera.

Sonen är dock definitivt kvar i det världsfrånvända filosofstadiet. Han vaknade 6.15 i morse. Men en gång gick han och satte sig i biblioteket och försjönk i "Körkortsboken" . Det var ingen idé att jag kom med förslag om frukost. "Mamma, jag pluggar." Och pluggandet ger resultat: på vägen till Öppna förskolan får jag utpekat skylten för återvändsgränd och "Varning för vägarbete". Han får dock vänta 13 år till innan han kan göra teoriprovet ...

Lillflickan har tidigt inlett en karriär. Hon satsar på att ta över kantorsskapet i kyrkan. Härom söndagen tog hon en extra vers när alla slutat sjunga ... och folk hängde på! Dessutom klämde hon i med "Blinka lilla stjärna" när det var meningen att det skulle vara tyst. Och hon har pottränat sig själv på rekordtid. Flytta hemifrån får hon dock vänta med ... i alla fall i 16 år till.

Förlagsmamman själv inser att årets högsäsong av tårtbakande och picknick- och bufféplanerande närmar sig. Kalendern fylls på oroväckande fort. Hon inbillar sig att hon samtidigt har massa tid att gräva ner sig i krävande redaktörsarbete, påta lite lagom i trädgården och helst måla köket också. Den som lever får se.

Bagarbarn och bullar

2009-02-26T19:09:00.009+01:00

Som bagarbarn och bullar är det med förläggarbarn och böcker i vårt hem ... Men detta menar jag att vi har VÄLDIGT mycket barnböcker. Många av dem inhandlade av moster och mormor på diverse loppisar, barnmarknader och biblioteksutrensningar. Eftersom jag har en liten bibliotikarieådra i mig kan jag inte låta bli att ordna och kategorisera. Och i barnens bokhylla har jag kommit på ett skojigt system.

Första sektionen är "pappaböcker". En samling lagom långa, läsvänliga pärlor ur den svenska barnbokslitteraturen, gärna med en underfundig, humoristisk tvist. T.ex. Jan Lööfs böcker, Alfons Åberg och Lilla Anna och långa farbrorn. Mannens favorit just nu är dock mindre känd: "Olssons pastejer" av Peter Cohen och Olof Landström. Böcker av socialrealistisk karaktär gillar han dock inte. Sådana böcker gömmer han så att barnen inte ska få för sig att välja dem vid nattningen.

Den andra sektionen fylls till hälften av olika sångböcker. Lillflickan ÄLSKAR långa sångsessioner i soffan. Vi har en hel hög barnkammarantologier och en del andra pärlor. Majas alfabetssånger och en samling Astrid Lindgren-sånger står högt i kurs. Dessutom står där faktaböcker av olika slag. Sonen börjar intresserar sig allt mer för dessa och jag får påminna mig om att jag inte BARA kan köpa skönlitteratur.

Den tredje och sista sektionen är såklart mammas avdelning. Här står långa sagor som "Olles skidfärd" och "Titta Madicken det snöar". Här står poetiska böcker som blir något alldeles extra om man läser med inlevelse. Tove Janssons bilderböcker är mästerverk i denna genre. Här står också förlagsmammans speciella favoriter: böcker som förhoppningsvis ska ge barnen en känsla för människans inneboende kapacitet till godhet. Några exempel ur denna grupp är "Clownen Jingel" av Tomie de Paola, "Spela min lind sjunger min näktergal" av Astrid Lindgren och några riktiga dyrgripar från Floda bibliotek: Oscar Wildes "Den själviska jätten", "Den lycklige prinsen" och "Stjärnbarnet". Det värmer ett modershjärta att sitta med sonen tätt intill och se hur han fascinerat lyssnar med halvöppen mun och uppspärrade ögon. "Mamma, den lycklige prinsen offrade sig!". Precis. Han har förstått. En stund av samförstånd. Förlagsmamman är lycklig ...

Att skapa en buzz

2009-01-20T11:34:00.004+01:00

Att driva eget i förlagsbranchen är sällan en dans på rosor. Det finns massor av böcker du skulle vilja ge ut, och mycket lite kapital att finansiera det hela med. Och när du har lyckats skrapa ihop slantarna till ett projekt, då skall du sälja boken också, utan någon marknadsföringsbudget att tala om. Inte helt lätt.

Men som ni vet ger den moderna tekniken alla kreativa en möjlighet att med små medel uppnå mycket. Via Internet kan du få uppmärksamhet kring din produkt, få det att sjuda på bloggar, forum och hemsidor. Skapa en buzz helt enkelt ... eller?
Antingen är det inte så lätt eller så är jag inte så kreativ. Här sitter jag med en enormt bra roman - Fader Elia - en spännande bladvändare som samtidigt ger läsaren en del existentiellt att knapra på. Men någon buzz blir det inte. Lite bloggsmåprat finns det dock att glädja sig över:

Kaplansgården
Kumlapastorn
Katolsk mamma på nätet

Och i en och annan tidning finns den omnämnd:
Oskarshamnstidningen (OBS! Alldeles i slutet av artikeln)

Jag vet att det funnits mer, men hittar det inte nu ... Bättre Buzz nästa gång.

Skönheten kommer inifrån

2009-01-16T18:47:00.003+01:00

Utsagan att skönheten kommer inifrån kan ofta upplevas som en klyscha, en from förhoppning, ett självbedrägeri. Till och med en 30-årig småbarnsmamma från småstaden kan i modebloggarnas tidevarv då och då förledas tänka att livet hade varit bättre om man hann/orkade kämpa på något trist gym några gånger i veckan, köpte alldeles för mycket dyra kläder och la oproportionerligt mycket tid och pengar på kosmetiska procedurer. Detta trots att verkligheten istället består i att stjäla till sig en rask promenad några gånger i veckan, lyckas hinna en vända på vinterrean och en vända på sommarrean (när det blivit halva reapriset!) och att en ambitiös morgon i badrummet få till både puder, rouge, mascara och en inbakad fläta.

Så underbart då att någon gång få den underbara klyschan bekräftad. Det hände härom kvällen när jag såg en intervju med den fransk-columbianska politikern Ingrid Betancourt. Hon berättade för K-G Bergström om de mardrömslika åren i djungeln som FARC-gerillans fånge. Och jag slogs av hennes skönhet som verkligen strålade fram ur hennes inre, en mjuk kvinnlighet parad med en okuvlig styrka. Med enkelhet och värdighet berättade hon om sina upplevelser, utan att försöka väcka vare sig sensation eller medlidande. En sådan politiker ger mig hopp om mänskligheten - synd då att hon verkar ha lämnat de politiska livet bakom sig ... Men hon är fortfarande en synnerligen aktiv person, som vill göra gott för andra människor. En förebild helt enkelt.

E du?

2009-01-03T20:31:00.004+01:00

Min lillflicka har en lustig vana. Då och då tittar hon förtroendefullt på sin mamma eller pappa och frågar: E du? Med detta tror jag hon menar ungefär detsamma som när Emil i Lönneberga säger till Alfred: "Du och jag Alfred". Det vill säga: Är du här för mig? Hör vi ihop? När jag får denna fråga så är det som om livet stannar upp en smula. Mitt i allt som behöver göras får jag en liten påminnelse om vad som är viktigt.

Jag besvarar i allmänhet hennes fråga med en varm (om än något road) blick och några mjuka ord. "ja, min fina gullflicka, jag är. VI är. Låter det såsigt? Då kan jag meddela: det ÄR såsigt att vara förälder. Vi är det minst en gång om dagen. Inte en kväll förlöper utan att vi en liten stund såsar över våra gullklimpar.

Månaden som har gått har inneburit noll böcker, men massor av stök. Dagar av febril aktivitet med storbak, storstädning, julfester och liknande har varvats med att barnen varit sjuka. Och nu är de hålögda och feberheta igen. Vi är inne på nionde sjukdagen, och livet går mest ut på att bekräfta barnens storögda: "E du?". Då och då får jag panik. Jag måste ju sätta igång med allt arbete som väntar på kontoret. Så här blir böcker varken gjorda eller sålda. Men samtidigt vet jag ju att det bara är att gilla läget. Och efter Trettonhelgen så har förhoppningsvis febern lagt sig. Och då ska det bli fart på förläggandet. Jag är, därför tänker jag. I alla fall då och då.

Väldigt lite böcker och väldigt mycket stök

2008-10-18T11:15:00.010+02:00

Denna veckan är det bokmässa i Frankfurt. DEN STORA VIKTIGA BOKMÄSSAN. Vi är inte där. Istället för att vada i spännande böcker, vadar jag i nedkissade lakan. Sonen har plötsligt regraderat och lillflickan vill inte ha blöja och har dessutom lärt sig att ta av den ... Detta sammantaget resulterar i dagliga tvättberg och en svårt prövad förlagsmamma. Det är bara att acceptera: Vissa veckor blir det väldigt lite böcker och väldigt mycket stök!

Nu har dock morgonkaoset lagt dig. Tvååringen ligger och sover och fyraåringen sitter i köket djupt försjunken i en bok. Han är inne i en sorgliga böcker-period, en böjelse som hans mor kan relatera till helt och fullt. Här är tre gemensamma favoriter:

* Guds lille narr av Tomie de Paola
* I min farmors hus av Barbro Lindgren och Ilon Wikland
* Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson

Snart ska jag fixa lunch och sedan ska vi göra en utflykt till Tropikariet i Helsingborg. Det ska nog bli en trevlig lördag trots allt. Kanske grillar vi korv i öppna spisen när vi kommer hem. Dessutom: Nästa år bär det av till Frankfurt, vi har faktiskt redan fixat barnvakt: Massa böcker och inget stök med andra ord. Något att se fram emot!

Sjungande munkar erövrar än en gång världen

2008-10-15T16:04:00.009+02:00

Förra gången var det spanska munkar med skivan "Canto Gregoriano" och nu är det cistercienser från Stift Heiligenkreuz i Österrike med skivan "Chant - Music for Paradise" som väcker intresset för den gregorianska sången till liv. I Österrike har skivan sålt dubbel platina och i Sverige är det tv-reklam och hela fadderullan. Titta på YouTube-klippet nedan och hör sympatiske pater Karl berätta om framgångssagan. Själva har vi passat på att köpa in några kartonger för att sälja vidare.

Sarah Palin och Feministplaneten Sverige

2008-10-12T21:53:00.000+02:00

I kommentarena av mitt inlägg om Sarah Palin nedan så ifrågasätter "jenny" det jag skriver om att vicepresidentkandidaten är intelligent och politiskt begåvad. Hon frågar sig också från vilken planet jag kommer. Frågan är egentligen rätt bra, för ibland kan jag känna mig som en udda invånare på feministplaneten Sverige. Hur märkligt det än kan te sig för feminister och andra som vill detaljstyra detta land in på jämställdhetens (läs: likriktningens) väg så ger de inte röst åt alla landets kvinnor. Och anledningen till det är inte att vi är ointelligenta eller vilseledda utan att vi har en helt annan syn på vad det är att vara kvinna, på det äktenskapliga livet, på familjens plats och uppgift i samhället - you name it!
Men eftersom likriktarna har varit monumentalt framgångsrika med att etablera sin världsbild i konungariket Sverige, får man ofta blicka ut i världen för att hitta inspiration. I detta fall har blicken stannat på Sarah Palin; en jaktälskande förespråkare för de amerikanska vapenlagarna, en föredetta skönhetsmiss med begränsad erfarenhet av omvärlden och positiv inställning till dödsstraff. Varför?

* Hon har uppenbarligen inte sett sin familj som ett hinder för sin egen personliga utveckling. (Då tar man inte emot fem barn)
*Hon ställer upp för sin dotter och hjälper henne att ta ansvar för sin handlingar (Nej, att döda ett barn är inte att ta ansvar för några handlingar!).
* Hon tar emot ett barn med Downs synrom, barn som i Sverige oftas ses som en sjukdom som skall elimineras.
* Hon vill försvara äktenskapet mellan man och kvinna som en unik förutsättning för det goda samhället.
* Hon inbillar sig inte att konstverket "Jorden" och konstverket "Människan" tillkommit av en vansinnig slump, utan förstår att det finns Någon som är större.

Ja, jag vet, alla ovan listade anledningar att gilla Sarah Palin rör en rätt begränsad del av det politiska fältet. Men det visar bara hur svältfödda vi är på förebilder som bejakar moderskapet och familjen och som dessutom finner energi att vilja förändra världen. Visa mig en kvinna som har dessa kvalitéer och dessutom vill bekämpa dödsstraffet, ha striktare vapenlagar och hitta en fredligare lösning på Irakkriget så börjar jag blogga om henne istället ...

Mer om Fader Elia

2008-10-04T11:18:00.001+02:00

Sent omsider återkommer jag till frågan om den svenska utgåvan av Fader Elia. Det stämmer att vår version är uppdaterad av författaren Michael O´Brien.
Vi kontaktade honom i ett inledningsskede för att be om tillåtelse att använda originalets omslagsbild, som han själv målat: David Schäfers syn. Vi fick genast mycket god kontakt (inte minst som hans son har gift sig med en flicka från Sverige som vi känner ;). Han blev mycket glad över att vi ville ge ut boken på svenska och vi fick använda omslagsbilden utan kostnad.
Dessutom ville han ta tillfället i akt att göra lite ändringar i romanen. Detta främst av två anledningar. Boken är utgiven 1996 och präglas av de milleniestämningar som fanns då. Dessutom står det klart för varje någorlunda insatt läsare att det är Johannes Paulus II som står modell för O´Briens påve. I vår utgåva är millenieanspelningarna borttagna och Karol Woytyla är inte längre en lika självklar förebild för påvekaraktären. I Prefekten för Troskongregationen, Dottrina, går det dock fortfarande att känna igen Joseph Ratzinger, numera Benediktus XVI. I nästa amerikanske utgåva kommer "de svenska" ändringarna införas.
Ibland är det riktigt spännande att vara bokförläggare ...
Jag kan till sist rekommendera ett besök på Michael O´Briens webbaserade galleri. Här är ett smakprov:

En "utstickare" i höstens bokflod.

2008-09-15T20:39:00.000+02:00

I höstens bokflod (kliché!) finns det i alla fall en bok som sticker ut. Klicka på länken och bli först om att läsa Fader Elia - en apokalyps, en läsupplevelelse av rang. Att jag är partisk i sammanhanget gör inte detta statement mindre sant.

Det största uppdraget

2008-09-13T17:24:00.000+02:00

Ibland känner jag mig nästan fånig. Jag är oblanserat heltokig i mina barn och blir titt som tätt lite vattning i ögonen och mjuk inombords när jag tänker på dem: På lillflickans härliga babykropp som jag bara vill pussa och krama; på hennes kavata sätt att äta en skål soppa på nolltid; på hennes ohämmade skrålande av "bä, bä, vita lamm"... På min storögda fyraåring som konstaterar att han tänker rädda pappa när soldaterna har lagt honom på grillen (?!), som gillar sorgliga böcker och filmer och tycker att han med självklarhet ska kunna "beställa" eftermiddagsfikat ur Sju sorters kakor.

Jag blir så tacksam över att barnen har blivit anförtrodda mig och min man, att vi ska få hjälpa dem att bli kärleksfulla, generösa och ansvarstagande vuxna. I ljuset av det uppdraget så känns det plötsligt inte så blodigt att ro iland ett förlag specialiserat på smala och svårsålda böcker (en fantastisk affärsidé!), och det framstår som solklart att familjen ALLID måste stå högst på priorieteringslistan. Därför har vi båda lämnat högar av måsten på kontoret därhän idag och gjort lördagssaker: långfikat med farmor och farbröderna, promenerat till havet och plockat äpplen. Prick klockan åtta ikväll tänker vi stänga dörren till barnens rum och inta en måltid för två. Svärmor har försett oss med rödbetssoppa och dessutom har jag köpt chevre och färska fikon.

På måndag fortsätter jakten på den första bästsäljaren - men inte förrän då ...

Uppiggad av Sarah Palin

2008-08-31T21:44:00.000+02:00

Noterat så där i förbifarten: Jag är lite uppiggad av John McCains val av vicepresidentkandidat: Sarah Palin. Det blir plötsligt så tydligt hur enkelspårigt det svenska debattklimatet är. För visst vill man ha en kvinna - om inte som president så i alla fall som vicepresident. Men det ska vara rätta sorts kvinna: en som begränsar antalet barn för att kunna satsa på karriären, en som hävdar "kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp" och som självklart bejakar samkönade äktenskap.
Och vad få man: en 44-årig fembarnsmor som är är mot både aborter och homoäktenskap. Och varför får Sarah Palin detta uppdrag? För att hon är en duktig politiker som har något att tillföra? Knappast, enligt de svenska debattörerna. Hon måste vara ett köttben som ska blidka den svårförståeliga, intelligensbefriade och bibelindoktrinerade kristna högern.

För inte kan väl en fri, rationellt tänkande varelse komma fram till att den egna familjen är något som är värt att satsa på, att den lilla barnet som vi förundras över på ultraljudsskärmen har ett värde i sig självt och att föreningen mellan man och kvinna är den unika förutsättningen för liv och därmed i förlängningen för samhället? Nej, det är väl bara inte möjligt.

Behöver jag säga att det ovan skrivna är en ironi? Nej, trodde väl inte det. Imorgon återgår jag till böckerna och till stöket.

En bok om att bejaka det liv man lever

2008-04-30T10:59:00.000+02:00

Som en kommentar till det tidigare inlägget: Vill ni läsa en bok om att bejaka det liv man lever, om att med glädje acceptera sig själv som man är och att med frihet älska Gud, sig själv och andra människor? Då har jag ett väldigt bra, om än partiskt, tips:
http://www.catholica.se/Visa_detaljer.asp?BokID=163

Saker jag aldrig skulle göra ...

2008-04-30T10:27:00.000+02:00

När jag har en lugn stund och tankarna får flyga lite som de vill, som nu när lillan sover sin förmiddagslur, händer det att jag funderar över hur mitt liv har utvecklat sig. Jag är en rätt så bestämd person, och för sisådär tio år sedan var jag ännu mer bestämd. Jag visste inte så noga vad jag ville med mitt liv (men något ganska imponerande och intellektuellt djuplodande skulle det bli) men hade däremot bestämda uppfattningar om vad jag INTE skulle göra. Här har ni ett urval:

* Flytta till en småstad utan katolsk kyrka
* Påta i trädgården - och tycka om det.
* Klippa håret på min man och än mindre mig själv
* Ägna mig åt sådana futiliteter som ekonomi - vad är det i jämförelse med filosofi, språk och historia!
* Skaffa körkort - vad ska det vara bra för?

Och hur har det blivit? Jag bor i en småstad utan katolsk kyrka, men vi gör vad vi kan för att ändra på det. De stunder jag ostörd kan få gå och rycka lite ogräs eller beskära en rosenbuske är att betrakta som njutning och ren och skär lyx. Jag klipper håret på min man, eftersom han aldrig kommer iväg till frisören och jag vill att han skall se vettig ut. Det händer även att jag panikklipper min egen lugg på väg till en fest, och då känner jag igen mig SÅ mycket från min egen mamma. Jag driver eget företag och är nödd och tvungen att fördjupa mig i bokföring och blanketter - och har till min förvåning upptäckt att det i vissa stunder är rätt så roligt (när det inte krånglar!). Min högsta dröm för närvarande är ett körkort. Framför mig hägrar att kunna åka och veckohandla på egen hand, och inte behöva arrangera en familjeutflykt, eller att sätta barnen i bilen och åka till mormor och morfar när mannen är bortrest eller upptagen ...

Och vad är kontentan av allt detta? Kanske att livet inte behöver vara så spektakulärt? Att vi alla har oanade förmågor? Att det är vardagliga små ögonblick som förgyller livet? Att körkort är extremt praktisk? Ja, just det.

Inre storstädning

2008-04-04T14:01:00.000+02:00

I helgen blir det reträtt, vilket väl skulle kunna liknas vid en inre storstädning. Det tar emot att åka iväg när det finns så mycket arbete härhemma, men det är väl bara ett tecken på att det verkligen är dags! Man behöver tillfällen att backa från allt för att få perspektiv på vad som är viktigt här i livet.
Med vårens utgivning i pipeline blir det lätt att jag bara gör det allra nödvändigaste härhemma och sedan sitta klistrad framför skärmen. Det blir inte många köttbullar rullade och inte många kakor bakade. (Och frågar man de mina hamnar sådana ting HÖGT på viktigt-i-livet-listan.)
Barnen är snoriga och lätt febriga, men min man säger med glad min: "Åk bara, det är inga problem." Vad gjorde jag utan honom?
(Tur att jag har bakat hallonmuffins med inbyggd vaniljkräm och fryst in. Då får de i alla fall gott fika i helgen.)

Kinder, Kirche, Küche

2008-03-25T20:55:00.000+01:00

Stilla veckan ligger nu bakom oss och vi är mitt i den härliga påskoktaven (åtta dagars oavbrutet påskfirande för den som undrar). Barnen tycker det är toppen. De får äta några bitar påskgodis varje dag till eftermiddagsfikat. Tandläkaren får säga vad han vill, det är en moralisk plikt att fira påsk ordentligt! Min Stilla vecka kan lätt sammanfattas i tre tyska ord: Kinder, Kirche, Küche. (alltså barn, kyrka och kök). Jag kan också sammanfatta torsdag till söndag i en liten punktlista:

Antal kyrkbesök: 4
Antal lammstekar: 3 (svärmor bidrog med 2)
Antal lammframdelar: 1
Antal gäster: 28
Antal påskägg min son fått från olika håll: 4
Antal kokta ägg som min dotter skulle äta om dagen om hon bara fick: Antal okänt.
Antal påskcigarrer min man har rökt: 0 (men han väntar ivrigt på första bästa tillfälle)

Ambition för morgondagen: lämna äggen och lammstekarna därhän och skriva något mer djuplodande.

Låter det som en idyll?

2008-03-18T19:41:00.000+01:00

Vissa dagar bara funkar det. Förmiddagen tillbringade jag i vardagsrummet, omväxlande sysselsatt med ettåringen och datorn. Jag fick saker gjorda! Och hade dessutom sångstund och pekboksstund. Dagens nya ord: Kuckeliku (dotterns alltså). Eftermiddagen inleddes med bullbak och fika och Mannen kom från kontoret och tog ut barnen i trädgården. Själv fick jag i lugn och ro smattra på datorn, och undan gick det. Det blir nog några nya böcker denna vår också. Än lever hoppet.
Låter det som en idyll? Ja, ibland är livet faktisk så.

Mod och frihet

2008-03-17T20:35:00.000+01:00

Jag sitter och korrekturläser en bok. Den inre friheten av Jacques Philippe. Författaren beskriver friheten som ett inre rum i varje människa som inga yttre omständigheter kan påverka. Gud är detta rums källa och garant. Människor som finner detta inre rum och låter det breda ut sig inom sig förlorar aldrig sin värdighet, de kan aldrig kuvas eller krossas. Författaren citerar Etty Hillesum en hel del. Etty Hillesum var judinna från Nederländerna, som skrev dagbok under tiden för tyskarnas ockupation. Såsmånigom förs hon till Westerbork-lägret och där gör hon följande reflektion:" När man äger ett inre liv så spelar det ingen roll på vilken sida om lägrets stängsel man befinner sig." Och själv tappar man fattningen för att ens ett-åring har en ovanligt trotsig dag eller för att bredbandet hänger sig ...
Jag har alltid älskat att läsa om människor som under svåra omständigheter har stått fria och förmått göra det goda. Här är några förebilder jag haft under åren:

Jeanne d´Arc - en ung bondflicka som räddade Frankrike undan engelsmännen under 100-åriga kriget. Det tyckte jag var häftigt när jag var liten.
Sophie Scholl - den stora favoriten i tonåren. En ung tysk studentska som modigt spred anti-nazistiska flygblad och sedan dömdes till döden i en orättfärdig rättegång. Rakryggad mötte hon döden.
Maiti Girtanner, en bekantskap från förra året. Återigen en modig ung kvinna. Maiti kämpade i den franska motståndsrörelsen och bestraffades på det grymmaste sätt. Många år senare sökte hennes plågoande upp henne och hon förlät honom helt och fullt. I boken Motstånd och förlåtelse kan ni läsa hela den gripande berättelsen.

2008-03-16T21:27:00.000+01:00

Söndag: kyrkdag och familjedag. Efter fin palmsöndagsliturgi, söndagsmiddag med klanen och nattning av barnen sjunker jag ner i soffan med datorn i knät. Först kolla runt lite på nätet, nyheter och annat, skriva några mejl ... sedan kommer tankarna om den kommande veckan. Den ser ut att bli händelserik ( som vanligt!). Helst skall två böcker bli färdiga för tryck, huset bli påskfint (tur att min käre make är så effektiv med moppen!), mat och inköp planeras för påskens festligheter och barnen få en lagom dos av påskpyssel. Samtidigt ska inte påskens mysterier tappas bort, utan vara centrum för det hela. Utmaning!