Lördagsmorgon. Jag håller på med allt och inget. Diskar morgondisken, viker tvätt, funderar på kvällens middag och suckar över mina stökiga köksskåp som jag velat ta tag i den senaste månaden. Barnen far omkring och leker febrilt. De har hunnit med sex omgångar av födelsedagsfirande, där de turas om att ligga i sängen och vänta på uppvaktning. Varje gång får jag hjälpa dem att slå nytt band om presentlådan. Dessutom tycker storebror att lillasyster borde variera sig och inte sjunga Ja, må han leva hela tiden utan även En lyckönskan varm. "Mamma, du får lära henne!" Det är inte utan att jag tycker att det är svårt att hålla tråden i mina egna bestyr. Kanske inte så konstigt trots allt, att köksskåpen ser ut som de gör ...
I bakgrunden står P1 på. Jag är en riktig pratradio-junkie. Jag stryker till Godmorgon världen, lagar gärna mat till Studio 1, och tycker att Spanarna är utmärkt helgunderhållning. Och idag är favoriten Johan Hakelius med ... Och mycket riktigt, han blir den som piggar upp mig denna gråa novemberdag. Min sedvanlig esprit ger han åsiktsetablissemanget en välpolerad känga. De kristnas reaktioner mot den nya ateismen får bli ett exempel på att den svenska absolutismen håller på att ge vika för en ny pluralism. Jonas Hallberg sätter nästan i halsen när Hakelius först försvarar de kvarvarande fideikommisserna och sedan till råga på allt ställer sig på "fel" sida i den Franska revolutionen ... Hur kul som helst!
Jag kan inte låta bli att hoppas att han blivit inspirerad av vår bok "Svar på den nya ateismen". Den passade vi på att överlämna när han signerade "Döda vita män" på bokmässan.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar