Tja det var ett tag sedan denna blogg uppdaterades. Vilken tråd skall man börja nysta i? Kanske några ögonblicksbilder från förlagsfamiljen:
Mannen har nuförtiden sina tankar engagerade i andra ting än böcker. Häromdagen väcktes jag av att han i drömmen skrek "Alarm!" Han tar alla chanser att springa en runda, göra armhävningar och andra styrkeövningar jag inte vet namnet på. Allt detta eftersom han inom kort ska börja arbeta som deltidsbrandman. Idag hade de övning nere vid havet: strandräddning. Här trodde man att man var gift med en världsfrånvänd filosoftyp ... och så får man plötsligt sitta och lyssna på rapporter från klätterövningar och kemdykningar. Livet slutar aldrig att fascinera.
Sonen är dock definitivt kvar i det världsfrånvända filosofstadiet. Han vaknade 6.15 i morse. Men en gång gick han och satte sig i biblioteket och försjönk i "Körkortsboken" . Det var ingen idé att jag kom med förslag om frukost. "Mamma, jag pluggar." Och pluggandet ger resultat: på vägen till Öppna förskolan får jag utpekat skylten för återvändsgränd och "Varning för vägarbete". Han får dock vänta 13 år till innan han kan göra teoriprovet ...
Lillflickan har tidigt inlett en karriär. Hon satsar på att ta över kantorsskapet i kyrkan. Härom söndagen tog hon en extra vers när alla slutat sjunga ... och folk hängde på! Dessutom klämde hon i med "Blinka lilla stjärna" när det var meningen att det skulle vara tyst. Och hon har pottränat sig själv på rekordtid. Flytta hemifrån får hon dock vänta med ... i alla fall i 16 år till.
Förlagsmamman själv inser att årets högsäsong av tårtbakande och picknick- och bufféplanerande närmar sig. Kalendern fylls på oroväckande fort. Hon inbillar sig att hon samtidigt har massa tid att gräva ner sig i krävande redaktörsarbete, påta lite lagom i trädgården och helst måla köket också. Den som lever får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Kul att du är tillbaka! Vilken härlig familj du har!
Det där med att flytta hemifrån... Min yngste som nu är 10 säger att han inte ska flytta hemifrån förrän han är 53! Funderar på att ta det skriftligt... Jag antar att han kommer att ändra sig om några år, men han är välkommen att bo kvar så länge han vill.
Ja visst kan tanken på att barnen en dag ska lämna en kännas lite märklig ... Samtidigt hoppas jag att de ska vilja bli vuxna, våga ta sig an världen!
Ja, det är ju det det hela går ut på, att förbereda dem för vuxenlivet så att de kan klara sig därute. Men det är ingen brådska, tycker jag... Jag vill njuta av deras sällskap ett bra tag till.
Vilket härligt inlägg!
Skicka en kommentar