Skönheten kommer inifrån

Utsagan att skönheten kommer inifrån kan ofta upplevas som en klyscha, en from förhoppning, ett självbedrägeri. Till och med en 30-årig småbarnsmamma från småstaden kan i modebloggarnas tidevarv då och då förledas tänka att livet hade varit bättre om man hann/orkade kämpa på något trist gym några gånger i veckan, köpte alldeles för mycket dyra kläder och la oproportionerligt mycket tid och pengar på kosmetiska procedurer. Detta trots att verkligheten istället består i att stjäla till sig en rask promenad några gånger i veckan, lyckas hinna en vända på vinterrean och en vända på sommarrean (när det blivit halva reapriset!) och att en ambitiös morgon i badrummet få till både puder, rouge, mascara och en inbakad fläta.

Så underbart då att någon gång få den underbara klyschan bekräftad. Det hände härom kvällen när jag såg en intervju med den fransk-columbianska politikern Ingrid Betancourt. Hon berättade för K-G Bergström om de mardrömslika åren i djungeln som FARC-gerillans fånge. Och jag slogs av hennes skönhet som verkligen strålade fram ur hennes inre, en mjuk kvinnlighet parad med en okuvlig styrka. Med enkelhet och värdighet berättade hon om sina upplevelser, utan att försöka väcka vare sig sensation eller medlidande. En sådan politiker ger mig hopp om mänskligheten - synd då att hon verkar ha lämnat de politiska livet bakom sig ... Men hon är fortfarande en synnerligen aktiv person, som vill göra gott för andra människor. En förebild helt enkelt.